Hundra mil bort (dikt ang kriget i Ukraina)
Hundra mil bort
Solen gnistrar i fruset vatten
där du badat dina barn för länge sen.
Du stannar. Värmen mot huden.
Vinden mot dina läppar.
Drygt hundra mil bort
ligger du med händerna tryckta mot magen
i ett försök att hindra dina inälvor
från att rinna ut på den smutsiga leran.
Du ropar efter din mor
men hon kan inte höra dig
där hon sitter i lägenheten i Kursk eller Livny eller var som helst i ditt stora fosterland
med ditt fotografi i handen.
Går det en skälvning, en kramp, genom hennes inre när du ropar?
Blod och lera. Röd snö. Bolmande rök skymmer solen.
Vad gör du här?
Ni skulle ju tas emot med blommor.
Drygt hundra mil bort
går du med tunga steg från tågstationen.
Deras dofter och ansikten dröjer sig kvar.
Och deras tårar.
Du för handen till ögat och undrar
om du någonsin ska få se dem igen.
Kängorna är styva.
Du var nyss elektriker, soldat.
Du var nyss pappa till en femåring, soldat.
Du gör dig redo även om det inte är möjligt
medan ditt hjärta färdas västerut i en överfull tågkupé.
Drygt hundra mil bort
skriker du ut din smärta och dina tårar
bildar fåror i din älskades dammiga ansikte.
Murbruk och cement
söndersprängt till stoft av missiler
täcker honom som aska av falnade drömmar och slocknad framtid.
Människor som ropar och letar
bland rasmassorna
till den förtvivlade takten av spadar och spett.
Drygt hundra mil bort
intervjuas du i teve och dina ord färdas över världen
om din pappa som är kvar.
Han hjälper soldaterna säger du
och försöker hålla ihop framför kameran.
Men du är bara ett barn som inte längre får vara bara det
och när du säger att han kanske måste strida
så brister det och rämnar
för du vet att du kanske aldrig mer får känna hans armar
runt dina.
Drygt hundra mil bort
ligger isen och gnistrar i solen.
Himlen är blå och du torkar av skenans stål med handen
och allt är tyst utom en fågel som kvittrar i ett förebud om vår
om liv.
Men i tystnaden hör du ändå mullret
av krigets ångvält som går över land och stad
av skriken och sorgen
av smärtan och gråten
drygt hundra mil bort.
Henrik Wolgast, 2022-03-04