Hundra mil bort

Solen gnistrar i fruset vatten

där du badat dina barn för länge sen.

Du stannar. Värmen mot huden.

Vinden mot dina läppar.

Drygt hundra mil bort

ligger du med händerna tryckta mot magen

i ett försök att hindra dina inälvor

från att rinna ut på den smutsiga leran.

Du ropar efter din mor

men hon kan inte höra dig

där hon sitter i lägenheten i Kursk eller Livny eller var som helst i ditt stora fosterland

med ditt fotografi i handen.

Går det en skälvning, en kramp, genom hennes inre när du ropar?

Blod och lera. Röd snö. Bolmande rök skymmer solen.

Vad gör du här?

Ni skulle ju tas emot med blommor.

Drygt hundra mil bort

går du med tunga steg från tågstationen.

Deras dofter och ansikten dröjer sig kvar.

Och deras tårar.

Du för handen till ögat och undrar

om du någonsin ska få se dem igen.

Kängorna är styva.

Du var nyss elektriker, soldat.

Du var nyss pappa till en femåring, soldat.

Du gör dig redo även om det inte är möjligt

medan ditt hjärta färdas västerut i en överfull tågkupé.

Drygt hundra mil bort

skriker du ut din smärta och dina tårar

bildar fåror i din älskades dammiga ansikte.

Murbruk och cement

söndersprängt till stoft av missiler

täcker honom som aska av falnade drömmar och slocknad framtid.

Människor som ropar och letar

bland rasmassorna

till den förtvivlade takten av spadar och spett.

Drygt hundra mil bort

intervjuas du i teve och dina ord färdas över världen

om din pappa som är kvar.

Han hjälper soldaterna säger du

och försöker hålla ihop framför kameran.

Men du är bara ett barn som inte längre får vara bara det

och när du säger att han kanske måste strida

så brister det och rämnar

för du vet att du kanske aldrig mer får känna hans armar

runt dina.

Drygt hundra mil bort

ligger isen och gnistrar i solen.

Himlen är blå och du torkar av skenans stål med handen

och allt är tyst utom en fågel som kvittrar i ett förebud om vår

om liv.

Men i tystnaden hör du ändå mullret

av krigets ångvält som går över land och stad

av skriken och sorgen

av smärtan och gråten

drygt hundra mil bort.

Henrik Wolgast, 2022-03-04